Igår började vårt P16 som nästa år blir P18 sin vintersäsong med träning på konstgräset och det blev en annorlunda träning men samtidigt väldigt rolig och den påminde mig om varför jag fastnade för rugbyn.
Vi visste innan träningen att en kille i 16 års åldern från ett av våra flyktingboende skulle komma upp och prova tillsammans med personal det gjorde han och det gick väldigt bra. Men redan när vi kom till planen var där ett stort gäng invandrare som spelade fotboll med en gammal sliten boll. De spelade i skjortor och t-shirts och jeans och sandaler, de hade inga andra kläder. När vi kom stannade 4-5 killar kvar och försökte kommunicera med oss men vi förstod inte dem och de förstod inte oss. Men när killen som skulle prova kom hade han med en personal som kunde översätta lite och sen tog vår tränare Dave över med teckenspråk och kroppsspråk och engelska för han skulle minsann få dem att förstå. Och han lyckades innan timmen hade gått hade han lyckats förklara rugby som spel och de enklaste reglerna och våra grabbar tillsammans med dem spelade touch fullt ut.
Massor av glada miner och roliga händelser. Integration på ett väldigt enkelt och roligt sätt.
Ungdomarna var oerhört glada och kom fram efteråt och skaka hand och tacka och ville veta om de fick komma igen. Det var ren glädje och taksamhet.
Våra egna killar gjorde så gott de kunde och de hade också roligt. Jag hoppas de här flyktingkillarna kommer igen till våra träningar så vi kan hjälpa varrandra. När de var på träningen kände jag återigen glädjen med rugbyn och dess värdegrunder det blev så tydligt på träningen då glädjen och det roliga bubblade upp. Naturligtvis letade jag upp en gammal sliten boll som de fick med sig att ha skoj med tills nästa träning.
Tack Dave till en rolig träning. Bara att titta på Dave när han genom kroppsspråk skulle förklara rugby gjorde min vecka, vissa bilder etsade sig snabbt in i näthinnan. Tänk er Dave förklara stora forwards och snabba backar genom kroppsspråk....... ja det var en rolig träning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar