Det är många gånger under den tiden som jag varit involverad inom rugbyn som man pendlat mellan hopp och förtvivlan. Jag är i grunden en hoppfull människa och ser jag en möjlighet att förbättra saker tar jag gärna tag i den möjligheten och försöker skapa verklighet av hoppet men många gånger blir man också besviken.
Grunden i detta inlägg är egentligen samma gamla problem hur vi skall få en bredare tillväxt inom rugbyn men i just detta inlägg tänkte jag mer fokusera på elitrugbyn och där menar jag Allsvenskan och Landslagen.
Jag tänker som så att oavsett elit eller bredd så behövs båda om vi skall komma vidare, lite moment 22 i min värld då vi behöver bredden för att bygga eliten och eliten för att bygga bredden. Och utan eliten ingen publicitet eller intresse utanför den redan frälsta inre kretsen. Varför kämpar vi då fortfarande med att skapa en livskraftig elit i Sverige?
Hur ser det ut idag?
Jag anser att det är kritiskt! så här ser jag elitrugbyn idag indelat i de olika delarna.
Herrallsvenskan:
Just nu riktigt illa.... 5 lag där vissa lag har problem med spelarantal dvs på gränsen till WO i somliga matcher. En högsta serie med endast 5 lag det är inte intressant för de flesta. Dessutom ganska stor skillnad på de olika lagen vilket medför att det egentligen endast är 2 lag som tävlar om guldet.
Hade jag varit i styrelsen i ett annat förbund hade jag kallat till krismöte och gjort handlingsplaner.
Damallsvenskan:
Samma sak här. Otrolig skillnad mellan lagen och många lag kämpar för att inte lämna WO.
Landslagen:
För mig är det fortfarande obegripligt att vi har så många landslag med det lilla spelarunderlag vi har. Känns som konstgjord andning. om jag räknat rätt har vi 7 eller 8 olika landslag???
Dessutom har vi inom svensk rugby inte ens råd att sköta 2-3st ordentligt.... Kanske dags för en prioritering att dra ner på antal landslag och satsa resurserna på de landslag vi "måste" ha och på att få ordning på den inhemska rugbyn istället. Dessutom visar inte resultaten någon större framgång förutom på 7´s sidan.
Vad är problemet?
För få spelare spelar och de spelar alldeles för få matcher och många gånger spelar de i olika lag eller sammanslutningar varje gång. De som spelar Allsvenskan spelar kanske 12-14 matcher på ett år vilket i min värld borde vara minst 20. De som spelar i lägre serie spelar kanske tom mindre antal matcher på ett år......
Som jag ser det idag är det alldeles för få klubbar i seriespel och alldeles för få klubbar som utvecklas mot nästa nivå. Det känns som om alla är nöjda och belåtna bara de får spela lite då och då. Det är för få klubbar som bygger sin verksamhet långsiktigt. Kanske dags för förbundet att satsa lite på att bygga upp klubbarna långsiktigt. Att hjälpa dem med en strategisk plan, kontakter med kommunen, kontakter med SISU och RF och distrikt. Kanske man skulle anställt en utvecklingsansvarig med ansvar på klubbutveckling inte spelarrekrytering.....
Jag skulle säga att det är alldeles för få klubbar som idag har organisationen, spelarna och ekonomin att spela fler matcher vilket är bedrövligt.
Vad måste göras?
en enkel punktlista:
- Krismöte med de allsvenska klubbarna och ge dem all hjälp de kan få för att stabiliseras och stärkas(utan dem ingen elit. utan elit ingen bredd)
- Anställ en klubbutvecklingsansvarig i förbundet med fokus på att stärka klubbarna inte rekrytering.
- Få fler klubbar i seriespel och planera fler matcher. Kanske införa svenska cupen igen med spel på Höst/Vår.
- Ta bort vissa landslag och fokusera på de "viktigaste" och ge dem resurser att höja sin nivå och status.
- Mer stöd åt klubbarnas organisationer, utbilda styrelser mm
- Hjälp TK med att stärka respektive serie och serienivå.
Tror jag kan utveckla detta och de olika delarna till en lång roman men väljer att hålla det ganska kort :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar