Såhär ett par dagar efter ordförandekonferensen försöker jag reflektera över dels konferensen men också rugbyn i övrigt för i Pingvin är det full fart på alla håll med massor av saker att ta tag i och fixa med.
Ju mer jag tänker på ordförandekonferensen desto oroligare blir jag och det är inte för att konferensen var dålig utan det fanns bra ideer och tankar där men oron sitter i att det är för lite folk som hjälper till så dessa ambitioner kommer inte att orkas med och så blir jag orolig för hur det ser ut med rugbyn i syd. Skånes rugbyförbund är mer eller mindre vilande med få möten och nästan ingen aktivitet överhuvudtaget. På ordförandekonferensen var jag den enda representanten från någon klubb i syd. Tänk er en linje mellan Göteborg-Norrköping-Södertälje så var jag den enda ordföranden på plats från en klubb söder om den linjen....(hoppas jag inte missat någon).
Sen att vi dessutom har 9 lediga platser minst i styrelsen i förbundet som skall fyllas.... Ja det gör mig bekymrad. Var är vi på väg och hur kommer vi ur detta?
Eftersom jag av flera skäl valt att ställa upp för omval i Pingvin som ordförande så känner jag att man hinner inte med hur mycket mer som helst så att sätta mig i en förbundsstyrelse samtidigt som man är ordförande i Pingvin det fungerar inte. Så vad kan jag då göra? kanske jag kan göra lite saker i Skånes förbund så att det kommer igång lite? Kanske kan jag försöka stötta någon annan att ta del i distrikt och förbund? Jag tror problemet dels är att det finns för få eldsjälar som ställer upp i klubbar, distrikt och förbund men också att vi inom rugbyn är dåliga på att fostra nya eldsjälar...
Istället för att alltid fokusera på de aktiva så borde kanske alla klubbar i Sverige ta sig en funderare på hur man lockar fler föräldrar, anhöriga och eldsjälar in i aktiviteten. Jag brukar slarvigt kalla det att bygga klubben. det jag menar är att många fokuserar på att tex bygga ett U14 lag eller att ha ett tjejlag och lägger full fokus på det men glömmer då att fokusera på att bygga klubben med tränare, lagledare, styrelsemedlemmar osv vilket gör att när en eldsjäl eller tränare slutar så kollapsar hela verksamheten.
Svensk rugby behöver många fler bestående och stabila klubbar. Det är ingen lätt sits att vara ordförande i en lite större ideell förening nu för tiden. Jag har försökt uppskatta min tid jag lägger ner och många veckor är den mellan 10-20h/vecka och under högsäsong kanske ännu mer.
Som exempel de senaste 2 veckorna har jag haft följande möte:
- Styrelsemöte
- Tränarmöte
- Sponsorgruppsmöte
- Spelarmöte
- Ordförandekonferens
- Möte med ev. arbetsgivare
Och utöver de mötena så har jag försökt hinna vara med och titta på någon träning och prata med tränare, spelare osv. Diskussioner med Skåneidrotten och kommunen. Under den tiden måste övrig planering framskrida och vårt årsmöte skall förberedas som vi har den 27/1.
Som sagt detta är ett axplock och då inser man att det går inte att också vara engagerad i förbundet hur mycket man än vill.
Tittar jag väldigt snävt för Pingvins del så förutom att se till så vi klarar oss och utvecklas så måste vi få igång Skånes rugbyförbund för att på sikt få ett bättre klimat för rugbyn i syd. Alltmer kommer att landa på distrikten.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar