Hålla tillbaka

När allt drar igång och det dyker upp tankar på olika håll och på olika nivåer(klubbar, regioner, förbund mm) då har jag svårt att hålla tillbaka och sätta gränser. Jag vill så oerhört mycket och nya tankar föder fler tankar. Det är väldigt lätt att rusa på och vidare hela tiden. Som jag fungerar så är det svårt att säga nej och jag känner mig smickrad av uppmärksamheten och sporrad av att få saker och ting att fungera bättre eller nå bättre resultat.
Kan se att det nog fungerar så här för många av dem som är engagerade men hur kan jag begränsa mig och hålla en lagom nivå som dels blir bra för mig själv, min familj men också för verksamheten.
I en ideell verksamhet är det positivt med människor som vill och engagerar sig. Men sen är det också så att alla skall med och alla jobbar inte i samma tempo. Som jag tex. jag kastar mig in i saker med hull och hår och försöker lösa alla problem och direkt är det sen vidare till nästa steg/problem. Problemet kan bli att alla fungerar inte så utan vissa behöver mer tid och kanske lite pauser mellan insatserna.
Om sådana människotyper som jag går på i ullsockarna hela tiden så tröttnar folk runtomkring och känner sig inte delaktiga längre det blir en "enpartistat" och istället för att fler engagerar sig så blir det färre och mer och mer landar på den/de som tar besluten.
Här kommer det fina svenska uttrycket in LAGOM......
Inte för lite saker på gång för då dör vi ut och kommer inte vidare och inte för mycket för då orkar folk inte och tycker det blir för mycket.
En mycket intressant balansgång för föreningar men även för enskilda personer. Vad händer när den väldigt aktive sen slutar eller vill trappa ner? vem klarar att ta över och vill ta över om man måste göra allt det som den personen gjorde?
Tror att det är sådana här saker som gör att det går upp och ner i föreningar och att det är väldigt lätt att hamna i en enpartisituation när saker och ting börjar hända och många beslut måste tas. I det hänseendet förstår jag att när klubbar växer så börjar det också bli "halvprofessionellt" och det behövs folk som faktiskt är avlönade i klubbarna/föreningarna. Tror också det är där många föreningar hamnar i fällan både ekonomiskt och beslutmässigt, det blir för få inblandade och det sker för snabbt vilket ofta resulterar i upp som en sol och ner som en pannkaka!
Man måste ha en styrelse och förening som består av många oliktänkare och inte bara en massa ja-sägare. Många måste involveras och känna att de är delaktiga och kan påverka vad som händer.
Som i mitt fall behöver jag folk i styrelsen och min omgivning som säger: vänta lite nu..... har vi kollat på detta tillräckligt.... måste det ske nu...... gör vi detta i rätt ordning.....
Sen är det inte säkert att jag uppskattar det just i situationen för då vill jag bara framåt men i långa loppet är det väldigt viktigt.

Blev oerhört glad när jag igår kom upp på klubben för att lämna sonen på träning och det har varit städdag(som jag inte var närvarande på) och det var helt fantastiskt fint i förråd, utomhus och inomhus!